missheidis

Älskar skriva inlägg från tåget, när allt är klart och du trycker publicera så dör nätverket, du loggas ut och inget sparas. Men hur som, om 2 timmar är vi på arlanda och eftersom jag glömde fikat så får vi inhandla det..... pixie sover, jaymie spelar och jag funderar på att sätta till mig så att skinkorna fåt syre och slutar vara bortdomnade

2 dagar sen drar vi :) Ingen resfeber, ingen euforisk lycka, bara focus på att få undan allt som behöver bli klart med bokföring och dyl.
Pixie har lyckats dra på sig krupp och skäller tungt på natten, och då ifrån det mörker som finns djupt inne i mig så kröp rädslan fram igen. Jag kunde verkligen känna hur pulsen ökade på mig när jag lyssnade på hennes tunga andning och ofrivilligt tänkte på hur den påminde om hennes andning den där natten när allt höll på att gå åt helvete. Tur att hon var vaken och pratade normalt. Tillslut kunde jag slappna av och somna, jävla skiträdsla.
Nej men packa helt färdigt, göra fakturor, löner, åka på kalas i Sävar, färga hår osv står på dagens agenda :) och ja få jaymie att förstå att vi faktiskt åker imorgon :)

Tänkte försöka vara duktig och uppdatera bloggen under resan, eftersom jag förstått att många gärna vill veta och se bilder osv. så då gör man som man blir tillsagd att göra ;)
Det är inte många dagar kvar nu, måndag kväll åker jag, Jaymie och Pixie ifrån Umeå för att inte komma tillbaka förrän om 3 månader.
Det är ganska overkligt egentligen att tänka på det på det sättet, för fram tills nu har jag egentligen fokuserat mig på allt som ska fixas här hemma inför resan och inte hunnit tänka så mycket på vad som blir sedan. Jag har försökt att vara med de som blir kvar här hemma, försökt att lägga ner energi på firman, på att visa viktiga människor att jag tycker om dem osv.

Sen om 3 dagar får jag lägga energi på att verkligen lära känna ett nytt land, på att lära mina barn att fungera i ett nytt land, på att hitta lösningar på projekt och på att finna nya delar av mig själv.

Så vi körde hit, hela dagen. Det gick bra men hade velat åka tåg, tåget går fortare nu och det är ganska bekvämt. Men eftersom vi är ekonomiska familjen tydligen, blev jag sur när tåget kostade dubbelt så mycket som att köra bilen. Men det gick bra, Barnen samsades faktiskt bättre än jag förväntat mig. Så dag 1 gjorde vi detta. VASA Museet : Jag blir lika fascinerad av detta underbara skepp och på all tid man lagt ner på att bygga den till det fantastiska den är, synd den sjönk efter 20 min bara. Utställningen kring båten är också intressant, med allt från hur den bärgades till hur den byggdes och sjönk. Skelett av de människor som hittades i båten och ansikts rekonstruktioner på vissa av dem finns också. Det blir lite sådär personligt då. Det som är synd är turist säsongen, det är massor massor av folk, överallt. dock tur detta museum har en gigantisk sal som hela utställningen går runt, så det ryms folk här. Bara jobbigt med hissväntan om man har vagn. http://www.vasamuseet.se/ Junibacken: Ja jag gav det en till chans, fint gjort allting och så och en rolig lekplats en stund men näe det blir fortfarande inte bättre. Nu blev det visserligen ännu sämre när det var knökfullt av folk, luften var tät och man fick ont i huvudet direkt. Det finns kul grejor för barnen att klättra och krypa i, men det roligaste rummet kom vi inte ens in i, för det var kösystem där och när vi lekt överallt skulle vi fortfarande vänta en timme så nja... vi for därifrån. det kunde bli bättre och är säkert kul mitt i februari mitt i veckan , mitt på dagen . När det är mindre folk där. http://www.junibacken.se/ obs, denna bild är inte från igår ;) Aquaria vattenmuseum. Är lite kluven när det gäller denna plats, fint upplagt och ideen är god. Men om man ska betala in sig med den summan det kostar att gå in så tror man att det är mer än vad det är. Man väntar hela tiden på det som ska komma osv, men det blir aldrig riktigt mer. Och det är inte stort, så man hinner komma in och sen är det klart i princip. De har fina akvarium och fina fiskar, någon enstaka spindel och en orm tror jag , men inte mycket mer. Snygg laxtrappa dock och intressant att det faktiskt kommer öring dit varje år och leker :) http://www.aquaria.se/, Ha en fin dag alla :) Idag bär det av till Södertälje

Vi åker ju hela familjen till Stockholm på måndag, det ska göras ditten och datten där med barnen. Och allt är ju dyrt. Gå in på skansen, tom tits, grönanlund, junibacken osv osv , ja tunnelbanekort m.m men upptäckte att om jag köper stockholmskortet till oss alla, ja inte pixie då, så blir allt galet mycket billigare.absolut värt om man tänkt utforska staden med eller utan barn.
Ja nu fortsätter jag bygga Pippi

Sitter och kollar biljetter, och även om det i verkligheten är billigt egentligen, så känns 16 000 kr som mycket pengar för flygbiljetter till mig och 2 av barnen. Destination Gambia i ja när.. oktober till vem vet. Ett nytt projekt har startats och vi ska öppna ett handikapp center i Gambia. Det känns spännande, läskigt, roligt, läskigt, lärorikt, läskigt osv osv Här är huset vi kommer att bo i och varifrån vi kan jobba med allt, ,både jobbet där och jobbet hemma. Däremot är jag lite orolig för internet, hur löser man det, sist var internet ibland ok... thats it. Denna gång behövs dunder internet så att jag kan jobba med jobbet hemma också, det ska tydligen gå fixa ett bra nätverk till huset, hoppas det. Här ser ni en karta på var Gambia ligger för er som inte vet förresten Nej nu ska jag fortsätta och glo på de dyra resorna

Vad ska jag berätta idag ?? Det är bara 3 dagar kvar, vi var på magnetröntgen, Pixie sövdes, de röntgade och det gick bra. Tumören är kvar, den har inte mirakulöst försvunnit, den fortsätter att invadera min underbara Pixies hjärna.
Det var en bra dag, Michela fyller 13, vi väckte henne 06.30 innan vi åkte, sjöng och gav paket, sen åt vi dyr jäkla tårta köpt på ICA Maxi, hann inte baka, tror hon var glad för allt i alla fall haha. Tiina och Jesaja kom, mamma och syrran såklart. Vi satt ute i solen hade det skönt, nåja nästan i alla fall, för min hjärna har lite svårt med det här med avslappning, jag sneglar på allt jag borde göra istället för att sitta i solen hela tiden, men det var skönt ändå haha.

På måndag är det den 18, jävla skitdag, eller jag vet inte kanske blir det den bästa dagen ever. Who knows liksom, önskar min bror var här. Hans närvaro i Stockholm när pIxie låg där var fan bäst. NU är han inte här och så är det bara, önskar ändå att han var det. Mamma är här och där på sjukhuset, det är skönt. Tiina finns där också. Min Fredrik, jag vet inte hur fan är man rädd tillsammans när man är rädd på olika sätt, jag har ingen aning i alla fall..... Vi finner någon sorts ro i varandr samtidigt som vi säkert skrämmer skiten ur varandra. Han är tyst och jag gråter ibland och så försöker man vara till hands för varandra även om man själv är i ett totalt hjärndött tillstånd. Det blir nog bra, Pixie blir bra, vi blir bra, jag blir bra även om jag skriver hackigt och med korta konstiga meningar haha, har insett att jag gör det, men jag tänker så just nu, kort, bestämt, i fakta.

Oj vad mycket kul vi ska göra i sommar, med familjen, jag och fredrik, jag själv, fredrik sjäv, får man planera sådant, får jag planera saker jag ska göra själv?? Är jag självisk, jag vet inte, men jag planerar i alla fall, vad fan ska jag annars göra liksom? Pixie blir frisk vi fortsätter vårt liv och då måste man ju ha fortsätt leva nu så man inte måste börja med en jäkla rivstart plötsligt. Jag tror det i alla fall, och som mamma säger, planer går att ändra, det är ju sant.

Är extremt okoncentrerad och hoppig, kan inte göra en grej åtgången, gör allt samtidigt liksom, vill läsa flera böcker samtidigt, klippa gräs och rensaogräs samtidigt, läsa bok och bygga klossar med Pixie, samtidigt, plugga, jobba, skriva.. samtidigt. Det är säkert hjärnans sätt att fixa det här, att inte ha tid att tänka. För såfort världen stannar en sekund bryter jag ihop och blir rädd får panik, gråter, blir arg och ledsen. Jävla skithjärna liksom, ge mig lite åt gången inte allt samtiditg tack.

Mitt skrivande står still, tittar på sidan och har ingen aning vad fan jag ska skriva, det släpper väl igen kanske, senare. Vill bara göra något annat än tänka, imorgon ska vi göra glass, det tar typ 10 minuter............

Skriver inte så ofta... för om jag inte skriver så behöver jag inte tänka så mycket. Livet rullar på, våren är här. Vi har mycket jobb, barnen är ivriga inför sommarlovet och Pixie ska operera sig den 18/6.

18/6 är siffrorna som får mig både att känna lättnad och som får mitt hjärta att gå sönder, 18/6 är dagen Pixie börjar bli frisk eller inte.... 18/6 är dagen jag är livrädd för.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv ibland så jag struntar i det bara. Jag bara är, skrattar åt Pixies humor åt hennes skämt, planerar sommaren efter operationen. Men hur man än är så blir det så här, i garaget står Pixies nya cykelbarnstol, hon har aldrig suttit i den, och jag måste ju cykla med henne nu innan 18/6 för tänk om hon aldrig får åka i den... Jag är kass på det här, på att inte sörja i förväg, hur gör man?? Jag gör det inte hela tiden, vill dock inte göra det alls, hur fan gör man???

Nej nu skiter jag i detta och går hänger tvätt istället eller något annat meningslöst,

/ Heidi

Har inte skrivit på ett tag, för mycket tankar i huvudet, Tar en dag åt gången, ler, jobbar, grejar hemma, läser sagor, åker på kalas, träffar vänner, tränar med tjejerna, försöker vara Heidi men i den mörkaste delen av min hjärna gör det ont väldigt ont. Jag brottas med den fruktansvärt starka rädsla som finns där, med den panik känsla som kommer över mig med jämna mellanrum. Sen tar jag tag i mig själv igen och går vidare med dagen. Ibland brister det och så gråter jag i förtvivlan.

Alla säger att det blir bra, allt kommer och gå bra, men att försöka att inte vara rädd eller ledsen när jag vet att snart ska de söva mitt barn, öppna upp hennes skallben och skära ut en tumör ur hennes hjärna, gör inte precis att allt känns som lyckliga dagen utan oro.

Jag sitter och tex planerar vad vi ska göra med henne i sommar och sen känner jag bara att varför planera något och jag vet att jag inte ska tänka så, men jag kan inte bortse det faktum att en sådan operation kan orsaka blödningar i hjärnan, jag vill inte tänka på det, det är inte så att jag njuter av att tänka på det värsta. Men hur kan jag låta bli liksom det är min lilla bebis. Hjärtat brister bara jag tänker ens runt ämnet :(

Vi kör på här hemma, gör saker, hon mår ju bra nu, tumören är inte till något besvär just nu, tur det , att de hittade den nu och inte sen när den faktsikt orsakade problem, det säger läkarna om och om igen, som att man är helt pucko, ja jag fattar väl att det är bra att den hittades nu, såklart jag förstår det. Men det tar fortfarande inte bort det faktum att den finns där, att hon måste opereras, att det är riskfyllt,att hon bara är 2, att hon är min Pixie, att jag älskar henne, och skulle gärna ha 10 tumörer i huvudet bara hon slapp ha någon. Det ändrar inget.... hur glad jag nu än ska vara över att den hittades nu, det ändrar fortfarande inget.

det det däremot gör är att det sätter saker i ett helt annat perspektiv, jag orkar inte lägga onödig energi på skitsaker mer, jag säger vad jag tycker direkt och går inte runt och surar, jag slösar inte min tid på skit och bråk den spenderar jag tusen ggr hellre med mina barn. Jag kommer aldrig någonsin igen att sätta något totalt meningslöst framför dem. Synd bara att det krävs något sådant här förrän man verkligen inser det. Nu har jag ju inte precis gått runt och struntat i mina barn men det händer ofta att vi tex är irriterade eller sura och och det går ut över barnen , vi har ingen tid att verkligen uppmärksamma barnen för vi är så upptagna i det andra. Nej jag känner bara att usch jag känner så mycket. Vill bara att det ska vara över, att jag får ta Pixie på Ponyridning, klappa getter, åka vattenrutschkana eller vad fan som helst. Vill bara att det är över!

glittrande vindar
skimrande färger
lycka
du leder vägen till glädjen
du öppnar hjärtat med kärlek
äppeldofter
solskensdans
ro
du är den som för mig framåt
älskar dig Pixie

Idag fick vi oss en välbehövd promenad här i familjen, ja alltså jag har ju visserligen sprungit varje dag, men tillsammans :) Vi gick till Klabböle när Fredrik kom hem från jobbet och hade med oss pastasallad så vi åt middag där, härligt och varmt i solen, Pixie var rå pepp, till och med Michela var glad haha

Imorgon ska vi till Pixies läkare....



Dagens bilder är från en utgrävning från rommartiden jag och Michela hittade i Lissabon

Jag blev så lycklig när jag upptäckte hur lycklig Michela blev över det vi hittade, att hon börjar som jag älska vår historia :) <3 samtidigt blir jag som vanligt ödmjuk och förundrad över allt som finns bevarat, tänk att det står ett skruttehus någonstans på en vanlig gata, sen bestäms det att huset ska rivas och något annat ska byggas där och sen dadaa hittar man plötsligt en annan byggnad under den byggnaden som är typ flera tusen år gammalt. Ganska fantastiskt egentligen. Och sen hittar man krukor och annat som fanns i hemmen då och det är näst intill alldeles helt, ja jag blir nästan helt uppjagad bara jag skriver om det :)








Nej nu blev jag så uppeggad att jag måste gå lägga mig och läsa lite i någon historisk bok haha jaja jag vet, nörd ;)

Sov gott