En resebild nr 3 och kalas
Idag hade vi kalas för Pixie, hon var lycklig, vi var glad, trevligt sälskap, bra dag alltså :) Hon sprang runt i sin klänning, fikade, lekte med kompisar, vi vuxna snackade på och drack kaffe (låtsas inte om mängden fika, heh får springa lite extra imorgon haha) osv, trevligt
dagens resebilder är från Lissabon, där jag och Michela valde att gå på vår egna promenad för att vi inte ville följa med in till centrum och alla affärer. Vi gick runt på kullerstensgator, tittade på byggnader, människor och den vackra utsikten.
En sak som genast slog mig var hur många av husen som var smyckade av bla mosik, för oavsett om man själv skulle vilja smycka sitt hus med färger och mönster så kan man inte förneka att det är betydligt mycket mer inspirerande än kala betongväggar eller typ rött tegel.
Det gav staden en sorts intimitet, hemtrevlighet och fick mig genast känna att hit vill jag igen, <3
Utsikten var undrbar, dock svårt att på bilde se hur underbar den verkligen var. Det var som en sagostad i vissa avseenden, jag ville sätta mig ner under ett av träden med de gulliga bänkarna vi såg och bara skriva, skriva skriva. Jag bombades av känslor och tolkningar, poesi och tankar. Äh jag vet inte med riktigt inspirerande stad måste jag säga. Vi ville båda se mer helt klart.
Sov gott alla imorgon är det en ny måndag igen ;)
dagens resebilder är från Lissabon, där jag och Michela valde att gå på vår egna promenad för att vi inte ville följa med in till centrum och alla affärer. Vi gick runt på kullerstensgator, tittade på byggnader, människor och den vackra utsikten.
En sak som genast slog mig var hur många av husen som var smyckade av bla mosik, för oavsett om man själv skulle vilja smycka sitt hus med färger och mönster så kan man inte förneka att det är betydligt mycket mer inspirerande än kala betongväggar eller typ rött tegel.
Det gav staden en sorts intimitet, hemtrevlighet och fick mig genast känna att hit vill jag igen, <3
Utsikten var undrbar, dock svårt att på bilde se hur underbar den verkligen var. Det var som en sagostad i vissa avseenden, jag ville sätta mig ner under ett av träden med de gulliga bänkarna vi såg och bara skriva, skriva skriva. Jag bombades av känslor och tolkningar, poesi och tankar. Äh jag vet inte med riktigt inspirerande stad måste jag säga. Vi ville båda se mer helt klart.
Sov gott alla imorgon är det en ny måndag igen ;)
Kommentarer
Trackback
