operationen närmar sig
Skriver inte så ofta... för om jag inte skriver så behöver jag inte tänka så mycket. Livet rullar på, våren är här. Vi har mycket jobb, barnen är ivriga inför sommarlovet och Pixie ska operera sig den 18/6.
18/6 är siffrorna som får mig både att känna lättnad och som får mitt hjärta att gå sönder, 18/6 är dagen Pixie börjar bli frisk eller inte.... 18/6 är dagen jag är livrädd för.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv ibland så jag struntar i det bara. Jag bara är, skrattar åt Pixies humor åt hennes skämt, planerar sommaren efter operationen. Men hur man än är så blir det så här, i garaget står Pixies nya cykelbarnstol, hon har aldrig suttit i den, och jag måste ju cykla med henne nu innan 18/6 för tänk om hon aldrig får åka i den... Jag är kass på det här, på att inte sörja i förväg, hur gör man?? Jag gör det inte hela tiden, vill dock inte göra det alls, hur fan gör man???
Nej nu skiter jag i detta och går hänger tvätt istället eller något annat meningslöst,
/ Heidi
18/6 är siffrorna som får mig både att känna lättnad och som får mitt hjärta att gå sönder, 18/6 är dagen Pixie börjar bli frisk eller inte.... 18/6 är dagen jag är livrädd för.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv ibland så jag struntar i det bara. Jag bara är, skrattar åt Pixies humor åt hennes skämt, planerar sommaren efter operationen. Men hur man än är så blir det så här, i garaget står Pixies nya cykelbarnstol, hon har aldrig suttit i den, och jag måste ju cykla med henne nu innan 18/6 för tänk om hon aldrig får åka i den... Jag är kass på det här, på att inte sörja i förväg, hur gör man?? Jag gör det inte hela tiden, vill dock inte göra det alls, hur fan gör man???
Nej nu skiter jag i detta och går hänger tvätt istället eller något annat meningslöst,
/ Heidi
Pixies tumör
Har inte skrivit på ett tag, för mycket tankar i huvudet, Tar en dag åt gången, ler, jobbar, grejar hemma, läser sagor, åker på kalas, träffar vänner, tränar med tjejerna, försöker vara Heidi men i den mörkaste delen av min hjärna gör det ont väldigt ont. Jag brottas med den fruktansvärt starka rädsla som finns där, med den panik känsla som kommer över mig med jämna mellanrum. Sen tar jag tag i mig själv igen och går vidare med dagen. Ibland brister det och så gråter jag i förtvivlan.
Alla säger att det blir bra, allt kommer och gå bra, men att försöka att inte vara rädd eller ledsen när jag vet att snart ska de söva mitt barn, öppna upp hennes skallben och skära ut en tumör ur hennes hjärna, gör inte precis att allt känns som lyckliga dagen utan oro.
Jag sitter och tex planerar vad vi ska göra med henne i sommar och sen känner jag bara att varför planera något och jag vet att jag inte ska tänka så, men jag kan inte bortse det faktum att en sådan operation kan orsaka blödningar i hjärnan, jag vill inte tänka på det, det är inte så att jag njuter av att tänka på det värsta. Men hur kan jag låta bli liksom det är min lilla bebis. Hjärtat brister bara jag tänker ens runt ämnet :(
Vi kör på här hemma, gör saker, hon mår ju bra nu, tumören är inte till något besvär just nu, tur det , att de hittade den nu och inte sen när den faktsikt orsakade problem, det säger läkarna om och om igen, som att man är helt pucko, ja jag fattar väl att det är bra att den hittades nu, såklart jag förstår det. Men det tar fortfarande inte bort det faktum att den finns där, att hon måste opereras, att det är riskfyllt,att hon bara är 2, att hon är min Pixie, att jag älskar henne, och skulle gärna ha 10 tumörer i huvudet bara hon slapp ha någon. Det ändrar inget.... hur glad jag nu än ska vara över att den hittades nu, det ändrar fortfarande inget.
det det däremot gör är att det sätter saker i ett helt annat perspektiv, jag orkar inte lägga onödig energi på skitsaker mer, jag säger vad jag tycker direkt och går inte runt och surar, jag slösar inte min tid på skit och bråk den spenderar jag tusen ggr hellre med mina barn. Jag kommer aldrig någonsin igen att sätta något totalt meningslöst framför dem. Synd bara att det krävs något sådant här förrän man verkligen inser det. Nu har jag ju inte precis gått runt och struntat i mina barn men det händer ofta att vi tex är irriterade eller sura och och det går ut över barnen , vi har ingen tid att verkligen uppmärksamma barnen för vi är så upptagna i det andra. Nej jag känner bara att usch jag känner så mycket. Vill bara att det ska vara över, att jag får ta Pixie på Ponyridning, klappa getter, åka vattenrutschkana eller vad fan som helst. Vill bara att det är över!
glittrande vindar
skimrande färger
lycka
du leder vägen till glädjen
du öppnar hjärtat med kärlek
äppeldofter
solskensdans
ro
du är den som för mig framåt
älskar dig Pixie
Alla säger att det blir bra, allt kommer och gå bra, men att försöka att inte vara rädd eller ledsen när jag vet att snart ska de söva mitt barn, öppna upp hennes skallben och skära ut en tumör ur hennes hjärna, gör inte precis att allt känns som lyckliga dagen utan oro.
Jag sitter och tex planerar vad vi ska göra med henne i sommar och sen känner jag bara att varför planera något och jag vet att jag inte ska tänka så, men jag kan inte bortse det faktum att en sådan operation kan orsaka blödningar i hjärnan, jag vill inte tänka på det, det är inte så att jag njuter av att tänka på det värsta. Men hur kan jag låta bli liksom det är min lilla bebis. Hjärtat brister bara jag tänker ens runt ämnet :(
Vi kör på här hemma, gör saker, hon mår ju bra nu, tumören är inte till något besvär just nu, tur det , att de hittade den nu och inte sen när den faktsikt orsakade problem, det säger läkarna om och om igen, som att man är helt pucko, ja jag fattar väl att det är bra att den hittades nu, såklart jag förstår det. Men det tar fortfarande inte bort det faktum att den finns där, att hon måste opereras, att det är riskfyllt,att hon bara är 2, att hon är min Pixie, att jag älskar henne, och skulle gärna ha 10 tumörer i huvudet bara hon slapp ha någon. Det ändrar inget.... hur glad jag nu än ska vara över att den hittades nu, det ändrar fortfarande inget.
det det däremot gör är att det sätter saker i ett helt annat perspektiv, jag orkar inte lägga onödig energi på skitsaker mer, jag säger vad jag tycker direkt och går inte runt och surar, jag slösar inte min tid på skit och bråk den spenderar jag tusen ggr hellre med mina barn. Jag kommer aldrig någonsin igen att sätta något totalt meningslöst framför dem. Synd bara att det krävs något sådant här förrän man verkligen inser det. Nu har jag ju inte precis gått runt och struntat i mina barn men det händer ofta att vi tex är irriterade eller sura och och det går ut över barnen , vi har ingen tid att verkligen uppmärksamma barnen för vi är så upptagna i det andra. Nej jag känner bara att usch jag känner så mycket. Vill bara att det ska vara över, att jag får ta Pixie på Ponyridning, klappa getter, åka vattenrutschkana eller vad fan som helst. Vill bara att det är över!
glittrande vindar
skimrande färger
lycka
du leder vägen till glädjen
du öppnar hjärtat med kärlek
äppeldofter
solskensdans
ro
du är den som för mig framåt
älskar dig Pixie
resebilder 4 och imorgon blir det läkaren....
Idag fick vi oss en välbehövd promenad här i familjen, ja alltså jag har ju visserligen sprungit varje dag, men tillsammans :) Vi gick till Klabböle när Fredrik kom hem från jobbet och hade med oss pastasallad så vi åt middag där, härligt och varmt i solen, Pixie var rå pepp, till och med Michela var glad haha
Imorgon ska vi till Pixies läkare....
Dagens bilder är från en utgrävning från rommartiden jag och Michela hittade i Lissabon
Jag blev så lycklig när jag upptäckte hur lycklig Michela blev över det vi hittade, att hon börjar som jag älska vår historia :) <3 samtidigt blir jag som vanligt ödmjuk och förundrad över allt som finns bevarat, tänk att det står ett skruttehus någonstans på en vanlig gata, sen bestäms det att huset ska rivas och något annat ska byggas där och sen dadaa hittar man plötsligt en annan byggnad under den byggnaden som är typ flera tusen år gammalt. Ganska fantastiskt egentligen. Och sen hittar man krukor och annat som fanns i hemmen då och det är näst intill alldeles helt, ja jag blir nästan helt uppjagad bara jag skriver om det :)
Nej nu blev jag så uppeggad att jag måste gå lägga mig och läsa lite i någon historisk bok haha jaja jag vet, nörd ;)
Sov gott
Imorgon ska vi till Pixies läkare....
Dagens bilder är från en utgrävning från rommartiden jag och Michela hittade i Lissabon
Jag blev så lycklig när jag upptäckte hur lycklig Michela blev över det vi hittade, att hon börjar som jag älska vår historia :) <3 samtidigt blir jag som vanligt ödmjuk och förundrad över allt som finns bevarat, tänk att det står ett skruttehus någonstans på en vanlig gata, sen bestäms det att huset ska rivas och något annat ska byggas där och sen dadaa hittar man plötsligt en annan byggnad under den byggnaden som är typ flera tusen år gammalt. Ganska fantastiskt egentligen. Och sen hittar man krukor och annat som fanns i hemmen då och det är näst intill alldeles helt, ja jag blir nästan helt uppjagad bara jag skriver om det :)
Nej nu blev jag så uppeggad att jag måste gå lägga mig och läsa lite i någon historisk bok haha jaja jag vet, nörd ;)
Sov gott
En resebild nr 3 och kalas
Idag hade vi kalas för Pixie, hon var lycklig, vi var glad, trevligt sälskap, bra dag alltså :) Hon sprang runt i sin klänning, fikade, lekte med kompisar, vi vuxna snackade på och drack kaffe (låtsas inte om mängden fika, heh får springa lite extra imorgon haha) osv, trevligt
dagens resebilder är från Lissabon, där jag och Michela valde att gå på vår egna promenad för att vi inte ville följa med in till centrum och alla affärer. Vi gick runt på kullerstensgator, tittade på byggnader, människor och den vackra utsikten.
En sak som genast slog mig var hur många av husen som var smyckade av bla mosik, för oavsett om man själv skulle vilja smycka sitt hus med färger och mönster så kan man inte förneka att det är betydligt mycket mer inspirerande än kala betongväggar eller typ rött tegel.
Det gav staden en sorts intimitet, hemtrevlighet och fick mig genast känna att hit vill jag igen, <3
Utsikten var undrbar, dock svårt att på bilde se hur underbar den verkligen var. Det var som en sagostad i vissa avseenden, jag ville sätta mig ner under ett av träden med de gulliga bänkarna vi såg och bara skriva, skriva skriva. Jag bombades av känslor och tolkningar, poesi och tankar. Äh jag vet inte med riktigt inspirerande stad måste jag säga. Vi ville båda se mer helt klart.
Sov gott alla imorgon är det en ny måndag igen ;)
dagens resebilder är från Lissabon, där jag och Michela valde att gå på vår egna promenad för att vi inte ville följa med in till centrum och alla affärer. Vi gick runt på kullerstensgator, tittade på byggnader, människor och den vackra utsikten.
En sak som genast slog mig var hur många av husen som var smyckade av bla mosik, för oavsett om man själv skulle vilja smycka sitt hus med färger och mönster så kan man inte förneka att det är betydligt mycket mer inspirerande än kala betongväggar eller typ rött tegel.
Det gav staden en sorts intimitet, hemtrevlighet och fick mig genast känna att hit vill jag igen, <3
Utsikten var undrbar, dock svårt att på bilde se hur underbar den verkligen var. Det var som en sagostad i vissa avseenden, jag ville sätta mig ner under ett av träden med de gulliga bänkarna vi såg och bara skriva, skriva skriva. Jag bombades av känslor och tolkningar, poesi och tankar. Äh jag vet inte med riktigt inspirerande stad måste jag säga. Vi ville båda se mer helt klart.
Sov gott alla imorgon är det en ny måndag igen ;)
resebild 2
Det blev inget skriva igår, somnade klockan 20.00 med Pixie haha , vet inte när jag sov 12 timmar senast, men nu känner jag mig pigg igen. Ska ut och springa med syrran och Dani vid 12, vi trotsar snön ;)
Men här kommer bild nr 2
Vi missade flyget i Portugal med typ 5 minuter suck, först var det jobbigt men sen när vi fick veta att vi fick betalt hotel och mat och en hel dag i Lissabon kändes det faktiskt helt OK och kul att se lite av den staden också. Sen var det faktiskt ganska skönt att det blev som det blev, vi var stressade som tusan, mamma är flygrädd och medans vi sprang där i terminalen mot Dakar flyget tänkte jag på att hur fan ska det här sluta, stressad och andfådd ska hon snabbt in i nästa plan och hon hinner inte ta igen sig alls mellan flygen. Så kanske var det lika bra trots allt.
Vårt hotel var bra och det kändes lite lyx att börja resan på detta sätt, att komma till hotellet, alla fick var sin påse med kvällsfika, krypa ner under täcket och veta att imorgon får vi god frukost, en dags portugal, lunchbuffe osv, helt OK haha
sen måste jag bara beskriva den fantastiska målningarna på väggen utanför hotellet, där fanns alla superhjältar och skurkar :) hur snygg som helst , kunde titta på den hur länge som helst.
Den var även betydligt mycket större än vad som ses på denna bild, skitroligt inslag faktiskt :)
Nej nu fortsätter jag plugga och sen springa :)
Men här kommer bild nr 2
Vi missade flyget i Portugal med typ 5 minuter suck, först var det jobbigt men sen när vi fick veta att vi fick betalt hotel och mat och en hel dag i Lissabon kändes det faktiskt helt OK och kul att se lite av den staden också. Sen var det faktiskt ganska skönt att det blev som det blev, vi var stressade som tusan, mamma är flygrädd och medans vi sprang där i terminalen mot Dakar flyget tänkte jag på att hur fan ska det här sluta, stressad och andfådd ska hon snabbt in i nästa plan och hon hinner inte ta igen sig alls mellan flygen. Så kanske var det lika bra trots allt.
Vårt hotel var bra och det kändes lite lyx att börja resan på detta sätt, att komma till hotellet, alla fick var sin påse med kvällsfika, krypa ner under täcket och veta att imorgon får vi god frukost, en dags portugal, lunchbuffe osv, helt OK haha
sen måste jag bara beskriva den fantastiska målningarna på väggen utanför hotellet, där fanns alla superhjältar och skurkar :) hur snygg som helst , kunde titta på den hur länge som helst.
Den var även betydligt mycket större än vad som ses på denna bild, skitroligt inslag faktiskt :)
Nej nu fortsätter jag plugga och sen springa :)
en resesaga bild 1
Resan är över och jag sitter hemma i soffan.... myckeet att berätta men hur skriver man en hel livsupplevelse i ett blogginlägg?? Det gör man nog inte så jag tänkte att jag kör ett foto per dag berättelse, då får ni se lite bilder och jag får skriva av mig .
Bild 1
Efter en natt på tåget var vi förväntansfulla, glada, lyckliga. Tjejerna var fulla av energi. Det var inte jobbigt att vänta, men väntan är iofs aldrig jobbig när man är på väg, bara när man ska hem. Vi skulle på en fantastisk resa som skulle fylla oss med inspiration, kunskap och allt annat fint. Men självklart funderade jag där mitt i all väntan på hur fan det egentligen skulle gå. skulle alla vara sams? Skulle nån försvinna i Dakars vimmel? Skulle jag klara mig utan de kvarvarande barnen? skulle jag överleva utan Fredrik? Ja jag vet inte vad men massor tänkte jag, och drack kaffe, rökte och andades. Vårt plan till Portugal skulle gå så att vi hade några timmar i Lissabon innan bytet till Dakar planet... dock verkade planet till Lissabon vara väldigt försenat.....
Bild 1
Efter en natt på tåget var vi förväntansfulla, glada, lyckliga. Tjejerna var fulla av energi. Det var inte jobbigt att vänta, men väntan är iofs aldrig jobbig när man är på väg, bara när man ska hem. Vi skulle på en fantastisk resa som skulle fylla oss med inspiration, kunskap och allt annat fint. Men självklart funderade jag där mitt i all väntan på hur fan det egentligen skulle gå. skulle alla vara sams? Skulle nån försvinna i Dakars vimmel? Skulle jag klara mig utan de kvarvarande barnen? skulle jag överleva utan Fredrik? Ja jag vet inte vad men massor tänkte jag, och drack kaffe, rökte och andades. Vårt plan till Portugal skulle gå så att vi hade några timmar i Lissabon innan bytet till Dakar planet... dock verkade planet till Lissabon vara väldigt försenat.....
