missheidis

Ny morgon nya tag. Man anpassar sig efter Pixies mediciner, hon får sin medicin och blir glad och pigg, skrattar busar, äter, leker osv. Sen kommer tillståndet av avslappning och hon ligger som en slak sill och tittar på TV eller vad som helst. Efter några timmar i det tillståndet börjar medicinen avta och blir irriterad och sur, grinig och förbannad. Allt är fel och dåligt. sen får hon medicin och det hela börjar om igen. Man minskar medicinen sakta sakta tills hon inte behöver det mer. Tills dess har vi en liten knarkarunge hos oss :)

Visst hade det varit skönt om hon slapp denna abstinens och dessa droger för då tror jag nästan hon skulle ha börjat röra sig lite mer till och gått lite men jag förstår samtidigt att hon behövt dem för att klara av att bli frisk. Bara synd att de nu gör att det tar längre tid att tillfriskna.

Vi väntar fortfarande på att Umeå ska höra av sig och säga att nu hämtar vi er. För nu börjar det kännas frustrerande att vara hära, inte egentligen för att vi är borta hemifrån för att man är så fokucerad på att hon ska bli frisk men mer just den avdelningen vi är på gör det mer komplicerat än enkelt för oss. Det var nästan bättre att vara på Biva , dock mycket mycket bättre att få sova bredvid Pixie så egentligen överskuggar bara just det allt annat.

Saknar Michela och Jaymie, min mamma, syrran , lilla zacce och alla andra som är mig nära. Vill hem till dem, samtidigt som det känns jobbigt att lämna min bror och Jenny som gett mig så mycket styrka här i Stockholm.