matvägrar så in i H******
Hur får man en 2 åring som pga medciner helt tappat sn matlust, hon är inte sugen på något. I morse plötsligt svepte hon ett ägg och lite kräm, sen åt hon sylt bara så där rakt av och lite ost´. Jag började känna att YES nu börjar hon äta igen men nej suck resten av dagen har vi återigen försökt och försökt, hon äter lite godis, smakar lite dryck och lite ost sen inget mer, hur vi än försöker vill hon inte ha :( men men bara att fortsätta försöka.
Nu till de goda nyheterna :)
Vi pratade med neurokirurgerna igår och de hade studerat magnetröntgenbilderna lite noggrannare, deras uppfattning var att det fynd man gjort i Pixies lillhjärna inte alls nödvändigtvis behöver vara en tumör. Det som nu bestämts är att om 5 veckor görs en ny magnetröntgen för att se om något hänt. Vi frågade ju naturligtvis allt som gick att fråga och det de berättade var att oavsett vad det är så ligger det inte på någon plats som påverkar henne och den skulle behöva växa enormt mycket för att göra någon påverkan på Pixie och det hinner den inte göra på 5 veckor oavsett vad det är. Varför man väntar 5 veckor är för att först och främst ge Pixie mer tid att bli helt hundra innan man söver henne igen , man vill heller inte i onödan gå in i hennes hjärna och ta ett prov för att se vad det är. Och sen ifall det är en tumör så har den hunnit växa lite på 5 veckor så att man kan se det och då besluta sig för att ta bort det. Men det de mest trodde var att det bara kan vara någon sorts vävnadsförändring som bara alltid funnits där.
Det är väl det sistnämnda vi hoppas på såklart. Jag tycker att det känns skönt att ingen vill gå in och rota i hennes huvud utan anledning och känner ett förtroende för läkarna här. Det som känns jobbigt är att de första läkarna som tittat på bilderna gav oss det intrycket att man genast måste operera bort det och att det garanterat var en tumör. Ordet tumör i sig gör ju att man halvt haft ihjäl sitt barn redan. Så samtidigt som jag känner en lättnad över att vad det nu än är så ligger det inte så att den kan klämma åt något blodflöde, den påverkar heller inte hennes motorik eller annat. Och att det finns tid att ta vettiga beslut och inte skynda på att bara göra något.
Nu ska jag krypa ner bredvid Pixie och se på Pocoyo
Nu till de goda nyheterna :)
Vi pratade med neurokirurgerna igår och de hade studerat magnetröntgenbilderna lite noggrannare, deras uppfattning var att det fynd man gjort i Pixies lillhjärna inte alls nödvändigtvis behöver vara en tumör. Det som nu bestämts är att om 5 veckor görs en ny magnetröntgen för att se om något hänt. Vi frågade ju naturligtvis allt som gick att fråga och det de berättade var att oavsett vad det är så ligger det inte på någon plats som påverkar henne och den skulle behöva växa enormt mycket för att göra någon påverkan på Pixie och det hinner den inte göra på 5 veckor oavsett vad det är. Varför man väntar 5 veckor är för att först och främst ge Pixie mer tid att bli helt hundra innan man söver henne igen , man vill heller inte i onödan gå in i hennes hjärna och ta ett prov för att se vad det är. Och sen ifall det är en tumör så har den hunnit växa lite på 5 veckor så att man kan se det och då besluta sig för att ta bort det. Men det de mest trodde var att det bara kan vara någon sorts vävnadsförändring som bara alltid funnits där.
Det är väl det sistnämnda vi hoppas på såklart. Jag tycker att det känns skönt att ingen vill gå in och rota i hennes huvud utan anledning och känner ett förtroende för läkarna här. Det som känns jobbigt är att de första läkarna som tittat på bilderna gav oss det intrycket att man genast måste operera bort det och att det garanterat var en tumör. Ordet tumör i sig gör ju att man halvt haft ihjäl sitt barn redan. Så samtidigt som jag känner en lättnad över att vad det nu än är så ligger det inte så att den kan klämma åt något blodflöde, den påverkar heller inte hennes motorik eller annat. Och att det finns tid att ta vettiga beslut och inte skynda på att bara göra något.
Nu ska jag krypa ner bredvid Pixie och se på Pocoyo
Kommentarer
Postat av: Anonym
VAD SKÖNT! :)
Trackback
