hur vi gör olika när vi har sjuka barn

Tyvärr verkar Fredrik bli småkrasslig :( vänder det inte snart kan han inte vara inne hos Pixie. Han får vila extra mycket nu så att det vänder fort. Känns tungt om han inte får vara nära henne och om Pixie inte får vara nära pappa. Men hellre det än att han smittar henne med något nytt. Det kan ju också vara den tuffa luften inne på BIVA som är torr och jäklig för alla utom de med respirator som jäklas med honom. Själv är jag torr i näsan och ögonen men annars är det ganska lugnt.

Pixie är ännu mera vaken nu och vi väntar bara på att hennes lungor ska expandera mera själva utan hjälp. För i annat fall kan hon nog andas helt själv men om respiratorn inte skulle puffa in luft skulle inte lungorna utvidga sig ordentligt och hon skulle börja ta korta andetag och inte få in tillräckligt med syre. Så det är det som fattas sen extuberar de. Så inom några dagar hoppas vi :) sen kan vi rå om henne mera och vara nära tills det är dax för nästa fas.

Här kan ni läsa om vad BIVA är för sorts avdelning
http://www.karolinska.se/AstridLindgrensBarnsjukhus/Kliniker--enheter/Barnanestesi-och-intensivvard/biva/

Det är både jobbigt och intressant att se på hur alla olika föräldrar hanterar att ens barn är sjuka, inte intressant så att det skulle vara roligt på något sätt. Bara lärorikt. Vissa som vi och några till är mycket hos barnen och hjälper till att tvätta , vända, byta blöja, flytta slangar m.m Andra är inne mycket men rör ingentig förutom lite på barnet. Sen finns de de som knappt är hos barnet alls. Vi har ett sådant barn i vår sal (i salen finns 2 barn) under den här dagen har de varit där 2 ggr . 1 gång i ca 15 min och 1 gång typ 5 minuter. ja de kan ha varit där inne en snabbis när vi var på pressbyrån men annars har vi varit där eller de varit i föräldramatsalen samtidigt som vi.
Jag ska inte spekulera i varför de väljer att göra så, omöjligt för mig att veta. Men det är sorgligt i vilket fall som hellst, både för dem och för barnet. Men vi hanterar väl saken på olika sätt.

nej men nu knallar jag till Pixie igen och tack återigen alla fina stöttande vänner, bekanta och okända för att ni är så goa och omtänksamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0