missheidis

Just nu håller läkarna på att ta byta plats på intuberingsslangen, ut från munnen och in genom näsan istället, vilket kommer att göra det betydligt mycket skönare för Pixie, hon kommer att kunna suga på napp tex, vara mer vaken utan att bli besvärad. Och det känns väldigt väldigt skönt måste jag säga. :)

En annan sak jag tänkte på imorse var att hur hanterar man söm förälder sitt barns sjukdom egentligen ? Vissa pratar inte om det, ringer inte runt och berättar utan lider lite i tystnad. andra delar gärna med sig av känslor, tankar osv. Jag tror att man mår bättre av att prata om saken. Som man gör av alla stora händelser i ens liv, bra och dåliga. Vi kvinnor behöver prata om våra förlossningar, gärna med alla som vill eller inte vill lyssna. Vi behöver älta det. Har man varit med om en olycka eller något annat traumatiskt behöver man också ventilera tankarna.
Likaså behöver jag ventilera mina tankar när det gäller Pixie. Jag kanske inte mår jätte dåligt och jag är inte deprimerad eller något men jag märker att tex min ledsjukdom börjat blossa upp mer pga stressen min hjärna och kropp utsätts för. Och det är ju inte hela världen men jag insåg också att det är ok att tycka synd om mig själv även om det inte är jag som ligger intuberad på sjukhuset.

Sen att alla inte orkar lyssna när vi som har något att ventilera ältar oss i det oändliga och berättar samma sak om och om igen, men helt ärligt så är det deras problem :) Känns kanske lite så att jag inte orkar lägga ner tid på att lista ut om just du orkar lyssna eller inte. Det ska ingen som behöver få ur sig saker behöva göra. Så den somm lyssnar kan väl bara vara bussig och säga ja, jaha , oj , vad bra, ´vad jobbigt osv. Då har man gjort någon annan en björntjänst.

Nu har jag vissrligen många som jag kan prata med och som vill lyssna men alla har inte det, tyvärr.

Nu ska jag och Fredrik tillbaka till Pixie och få höra dagens vårdplan men jag skriver nog mer senare.

Puss på er Michela, Jaymie , mamma, Pappa,  Ousmane, Daniela, Zaccarias, Ahmed, Tiina,Linda, Nina för att ni varit närvarande och stöttande, En stor puss även till Johanna som trots sin sjuka håller ställningarna och till tjejerna som jobbar hårt även om jag inte är där och piskar er. Sen tack till alla vars namn jag inte skrivit men som visat sin omtanke via sms, facebook, samtal, tankar osv. Jag och Fredrik uppskattar alla er och allas ord värmer.