missheidis

Så denna resa har återigen ändrat riktning. Både läkarna och vi har ju varit fundersamma på vad kramperna Pixie fick berodde på med tanke på att hennes feber inte var så hög stämde de inte in på vanliga feberkramper.
Idag har vi fått svar på det, det gjordes en magnetröntgen på Pixie som visade på en liten förmodligen godartad tumör i hennes lillhjärna. det är den tumören som gjorde att hon krampade. Det är en tumör som växer sakta så hur länge hon haft den är svårt att säga, kanske sedan hon föddes. Får veta mer imorgon.

Hur tar vi det här??? Ganska bra.. var förberedd, hade redan sett sett CT bilderna och förstår ju själv att det måste finnas en orsak till det apatiska tillståndet hon hade och kramperna. Dock klart det hugger som en kniv i hjärtat att veta säkert att min älskade Pixie har en ännu längre väg att gå för att bli frisk.

Har tänkt på en massa saker, på hur det kunde bli så här, på varför det blev så här. Vad har lunginflammationen med det här att göra. Och ja den har ju faktiskt inget med den att göra , samtidigt som den har allt med det att göra. Hade hon inte hostat så mycket hade vi inte tagit henne till vår säng och vi hade inte hunnit upptäcka kramperna i tid. Hade hon inte krampat hade inga undersökningar gjorts på hjärnan, de hade botat lunginflammationen och vi hade åkt hem (hemska tanke) Så tack vare lunginflammationen hittade vi tumören. Så som ni förstår är känslorna lite blandade över vad jag ska tycka över något för tillfället.

Det blir operation såklart, men först måste hon bli friskare så att hon orkar med en operation. Vi tar en dag åt gången. En dag i taget mot en frisk Pixie.

Jag vet att många är oroliga, det är klart att ni får oroa er men det kommer att bli bra, det finns inga andra alternativ, INGA andra alternativ.