Vad denna kväll handlade om.

Om att försöka förstå så hårt att hjärnan börja ryka.
Om att vara tvungen att välja.
Om att det inte alltid blir som man tänkt.
Om att hur hårt man än önskar så fungerar inte alltid saker och ting som de borde.
Om att bli förtvivlad.
Om att acceptera och gå vidare.
Om att få ont i huvudet och hjärtat.
Om att bli förbannad och svära en massa onödiga svordomar.
Om att bli sur på sig själv för att man alltid behärskar sig och inte skriker ut alla dumma ord man kan.
Om att bli less.
Om att ge upp.
Om att säga "Ja du Heidi, nu står vi här igen och känner oss dum.... vad nu då?"
Om att inse att jag faktiskt är jävligt viktig för de som är närä.
Om att bli ledsen och gråta.
Om att veta att nu jäklar tar jag tag i det här.
Om att vara lycklig att Fredrik sover bredvid mig och barnen drömmer sött i sängarna.
Om att slappna av och gå vidare.

Det är inte alltid så lätt att leva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0