missheidis

Satt nyss och tittade på världens adoptioner med Michela, det var ett par som skulle adoptera sitt barn till dem så fort barnet föddes, men när förlossningen var över började mamman ångra sig. Vi pratade om det där, jag och Michela, att det nog är samma känsla, att vänta på sitt barn oavsett om den ligger i din egen eller någon annans magem du vet ju att det är ditt barn och att du snart ska få hem barnet och hålla om och älska. Tänk vad hemskt om någon sen plötsligt sa att nej men nu skiter vi i det här, du får inte ta hem det här barnet, jag tar han istället.... usch vad man skulle må dåligt. För övrigt en mycket intressant serie, man fastnar lätt.

Annars sitter jag och funderar ut någon anläggning i sängen så att handen hålls i högläge, kan bli svårt för jag brukar röra mig rätt så mycket i sömnen, ja ja jag lär ju vakna om jag ligger fel med handen för det lär göra ont haha.


 på det röda området har de snittat upp och frilagt nerverna som klämts åt pga min ledsjukdom som gör att lederna sväller upp, det har fungerat fram tills nu oavsett smärtan, men nu började det blåa området på bilden faktiskt bli blått på riktigt och jag började tappa känseln, så det var dax att fixa till det. Senare i år blir det andra handens tur.    

Nej men nu ska jag gå böka på med kuddar och grejor till sängen, sov gott alla :)