tiden läker alla sår
Pixie gav mig sovmorgon till 08.30 ganska skönt faktiskt. Hunnit låta hjärnan ta igensig efter gårkvällens inferno. pust.
Idag kommer Fredrik hem och idag ska jag och Johanna åka och inhandla material till projekt lampa. Idag är också dagen då jag måste mota bort allt dåligt samvete och stå stadig med det jag tror är rätt och riktigt. Det finns de som inte kommer att förstå men de som känner mig förstår mer än väl.
De som känner mig vet att jag inte är kall och okänslig eller egoistisk utan spenderar stora delar av min vakna tid på att tänka på andras problem eller lycka, ställer upp, lyssnar och bryr mig. Det gör ont att de finns människor som jag trott var mig närmast som tycker annorlunda, varför ?? jag vet faktiskt inte, för att jag inte orkar jämt, för att jag inte lägger ALLT annat åt sidan om det begärs, nej jag vet verkligen inte. Jag är inte ute efter att dissa någon eller snacka skit. Det är bara viktigt att alla förstår att det finns 2 sidor av myntet och att jag verkligen inte huggit någon i ryggen. Jag mår bara psykiskt riktigt dåligt över hela situationen och jag orkar inte bråka eller gråta mer, orkar inte känna att jag inte passar in, är önskvärd osv. ORKAR INTE MER. Och de som inte förstår, de gör inte det, inte så mycket mer med den saken. Alla har väl rätt att må bra och säga ifrån när det inte är ok?
Nej men så här är det, Jag har sagt ifrån efter väldigt många år har jag sagt att det måste förändras nu, genast, jag har inte gjort något oväntat, de flesta har funderat på varfördet dröjt så här länge. Jo för att jag har dåligt samvete, för att jag bryr mig, för att det är ett svårt beslut som leder till massor av saker både bra och dåliga. För att beslutet förmodligen leder till att jag förlorar en stor del av min släkt. Så var det ett bra beslut kan man fråga sig?? .....
Jo det var det oavsett hur svårt det var så vet alla som vet något att detta var det bästa jag kunde göra av situationen. För alternativet var att fortsätta så här tills det sprängs i ansiktet på alla inblandade.
Så alla som tänker döma mig för det, kom ihåg först att ni inte vet något om något och att allas historia är sig olik, min är sorglig för alla inblandade och det är inget jag finner nöje i, tvärtom, det gör ont. Men jag lovar att om du mådde som jag skulle du också gjort något drastiskt.
Men nu går vi vidare och hoppas att tiden läker alla sår.
Idag kommer Fredrik hem och idag ska jag och Johanna åka och inhandla material till projekt lampa. Idag är också dagen då jag måste mota bort allt dåligt samvete och stå stadig med det jag tror är rätt och riktigt. Det finns de som inte kommer att förstå men de som känner mig förstår mer än väl.
De som känner mig vet att jag inte är kall och okänslig eller egoistisk utan spenderar stora delar av min vakna tid på att tänka på andras problem eller lycka, ställer upp, lyssnar och bryr mig. Det gör ont att de finns människor som jag trott var mig närmast som tycker annorlunda, varför ?? jag vet faktiskt inte, för att jag inte orkar jämt, för att jag inte lägger ALLT annat åt sidan om det begärs, nej jag vet verkligen inte. Jag är inte ute efter att dissa någon eller snacka skit. Det är bara viktigt att alla förstår att det finns 2 sidor av myntet och att jag verkligen inte huggit någon i ryggen. Jag mår bara psykiskt riktigt dåligt över hela situationen och jag orkar inte bråka eller gråta mer, orkar inte känna att jag inte passar in, är önskvärd osv. ORKAR INTE MER. Och de som inte förstår, de gör inte det, inte så mycket mer med den saken. Alla har väl rätt att må bra och säga ifrån när det inte är ok?
Nej men så här är det, Jag har sagt ifrån efter väldigt många år har jag sagt att det måste förändras nu, genast, jag har inte gjort något oväntat, de flesta har funderat på varfördet dröjt så här länge. Jo för att jag har dåligt samvete, för att jag bryr mig, för att det är ett svårt beslut som leder till massor av saker både bra och dåliga. För att beslutet förmodligen leder till att jag förlorar en stor del av min släkt. Så var det ett bra beslut kan man fråga sig?? .....
Jo det var det oavsett hur svårt det var så vet alla som vet något att detta var det bästa jag kunde göra av situationen. För alternativet var att fortsätta så här tills det sprängs i ansiktet på alla inblandade.
Så alla som tänker döma mig för det, kom ihåg först att ni inte vet något om något och att allas historia är sig olik, min är sorglig för alla inblandade och det är inget jag finner nöje i, tvärtom, det gör ont. Men jag lovar att om du mådde som jag skulle du också gjort något drastiskt.
Men nu går vi vidare och hoppas att tiden läker alla sår.
Kommentarer
Trackback
