länge sen

Har inte skrivit på ett tag nu, inte hunnit, orkat, velat. Har haft en tung period av massor saker i huvudet. Jobbiga saker, sådana saker man inte borde behöva fundera på osv. Har varit tvungen att ta mig själv i kragen. Inte för att just det jobbiga försvunnit men jag har tagit mig över ett berg, eller grävt mig igenom det, vilket som.

Just nu vill jag inget hellre än att en person skulle förstå varför jag blev så himla ledsen, varför jag inte fixar att köra på som vanligt mer. Kanske är det inte läge nu att varken förstå eller att göra sig förstådd, det kanske kommer senare, kanske inte. Men jag vill ändå säga att jag fixar det inte mer och måste bryta av med allt detta just nu.

Som Fredrik sa en kväll när jag var ledsen,- Heidi du ska inte vara ledsen , du har så galet mycket att vara glad och lycklig över så ställ undan det som gör dig ledsen, ta tag i det nån annan gång, du behöver energin till annat.
Ja det är sant jag har 3 barn som gör mig oövervinnerlig, den stolthet och kärlek jag känner för dem går inte att beskriva. Jag har den bästa livspartnern man kan önska sig, Fredrik står pall oavsett vad och han har det mest fantastiska sättet att få mig att förstå mig själv. Jag har ett jobb jag älskar, tjejerna gör arbetsdagen värd att kliva upp så äckligt tidigt. Jag har så mycket ideér och fått massor av erbjudanden att förverkliga dem igenom.
Vänner som lyssnar när det är tungt och skrattar med mig tills man nästan kräks. Hur kan man inte vara lycklig över detta.

Önskar att det var likadant med allt men man kan inte få allt. Jag kan inte heller göra mig förstådd, och kanske är jag dålig på att kommunicera jag vet inte men det har varit tungt. Inte min mening att göra någon ledsen men jag orkar inte ha dåligtsamvete mer, tänker inte be om ursäkt heller för att jag säger som det känns. Alla gör vi fel men löser man inte det så skiter det sig i längden.  Jag väntar på när du är redå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0